The blog about something
Relaunch! Då var det, efter en ett par månaders ledighet, återigen dags att börja uppdatera bloggen igen. Under sommaruppehållet har jag funderat och filosoferat en del – det blir lätt så om man bara jobbar halvdagar under fem veckors tid, och spenderar resten av tiden med att inte göra någonting alls. Men kanske är detta, som Tomas Ledin hävdar, en underskattad aktivitet, åtminstone om resultatet blir som i mitt fall.
Det jag har kommit fram till är att jag ska ta min blogg i en ny riktning. Denna kan närmast beskrivas som en tvär helomvändning mot dess föregångare. Det är möjligt att rubriken ovan och tillika bloggens nya undertitel skvallrar om denna förändring, men för att vara övertydlig: hädanefter kommer inläggen att handla om någonting till skillnad från ingenting. Med andra ord är det slut på skildringar av min händelsefattiga vardag. Istället har jag avsikt att belysa och diskutera diverse samhällsföreteelser samt förmedla mina egna åsikter om dessa – i sann krönikör/kolumnist-anda.
Jag är medveten om att denna nya inriktning kan te sig en aning märklig. Framförallt om man går tillbaka ungefär ett år i tiden då jag inför hösten skrev ett liknande inlägg om vad denna blogg skulle komma att handla om. Ett utdrag ur det inlägget följer: ”Jag gillar vad som får antas vara grundidén med själva skrivformen krönika, det vill säga att en person med god insikt i ett ämne, som med en stilistisk förmåga över det normala, ventilerar sina åsikter om detta ämne – och på så sätt även talar om för folk vad de ska tycka och tänka Tyvärr finns det allt för många personer som inte lever upp till dessa kriterier, men som ändå envisas med att vara krönikörer. Och då dessa personer egentligen inte besitter någon förmåga överhuvudtaget blir det mest som att någon helt vanlig Svensson talar om för folk hur saker och ting igger till.”
Vad är då anledningen till att jag nu går emot detta, mitt egna synsätt? Först och främst har jag som nämnt ovan haft tid att både tänka och begrunda ett antal fenomen, händelser och aspekter som jag anser vara värda att illuminera. Jag har redan ett antal tankar samlade i mitt huvud som jag vill dela med mig av, tankar som jag tror även andra personer kan finna intressanta. Vidare hävdar jag fortfarande att det finns en hel del krönikörer där ute som är allmänt odugliga. Och utan att överskatta min egen begåvning gällande skriftligt framförande av åsikter, så är jag helt övertygad om att jag kan göra det bättre än dessa klåpare . Det säger troligen mer om deras bristande förmåga än mitt eventuella kunnande. Men om folk nu är beredda att läsa deras spalter borde de väl även kunna tänka sig läsa min, eller hur?
Och till sist måste jag erkänna att det även handlar lite om att jag greppar efter de halmstrån – vid det här laget troligen upplösta i atomer – att någon gång kunna bli journalist. För så länge jag gör samma sak som dem som faktiskt är journalister, fast bättre, så känns det som om chansen fortfarande finns där.
Ett första inlägg kommer inom kort.
/Gurra
