"It's alive! It's aliiiiiive!"
Ni kanske undrar varför det har tagit så lång tid för mig att uppdatera sidan. Det beror inte på att jag är lat utan mer på att jag har bestämt mig för att slopa den veckovisa uppdateringen. Hädanefter kommer det att publiceras nya inlägg när det händer något speciellt som jag vill berätta, eller bara när jag känner för det. Detta är alltså ett sådant tillfälle.
Jag hade gärna inlett med att skriva något om hur grymt det är att Sverige har kvalificerat sig för fotbolls-EM. Tyvärr så vann vi ju inte den där matchen som skulle vinnas hur enkelt som helst enligt alla experter. Det är klart, det behövs ju bara en ynka poäng till och det är väl troligare att George Bush erkänner alla fel han har gjort i och med Irak-kriget än att Sverige missar EM, men man vet ju aldrig.
Sveriges fotbollslandslags bravader är dock inte det som föranlett detta inlägg. Istället har det att göra med min bil, som ibland uppför sig lite konstigt. För ungefär en vecka sedan bestämde den sig för att först dö och sedan vägra starta. Som tur var hände detta nästan exakt där jag har bilen parkerad i vanliga fall, vilket på sätt och vis var rätt skönt - det kunde ju ha hänt på någon ödslig alpväg. Hursomhelst, manlig som jag är (nåja...) bestämde jag mig för att inte lämna in bilen på någon verkstad utan försökte istället laga den själv. Med tanke på att mina meckarkunskaper existerar ungefär lika mycket som ordet "meckarkunskaper", så skulle detta kunna ses som ett ganska dumt beslut. Konstigt nog verkar det som om jag faktiskt har lyckats laga bilen. Satte i ett nytt batteri och sedan dess har den funkat. Nu har jag väl knappast satt bilen på några svåra prov, men jag kan ändå glatt och stolt konstatera att den numer lever igen (för filmcitat som passar till detta, se rubriken).
Sedan min senaste rapport har två hela helger passerat och det betyder ju aber natürlich att det har festats en del. Från dessa fester har jag många roliga och speciella anekdoter att berätta. Jag tänker dock inte berätta alla dessa då detta inlägg skulle bli alltför långt samt att det finns vissa saker som jag helt enkelt inte vill berätta.
Av det jag trots allt kan och vill dela med mig av så börjar jag med ett litet födelsedagskalas vi hade för Andrejz från Polen för någon vecka sedan. En kväll som bara kan beskrivas med ett ord: fylleslag. Orsaken till detta var troligen att det fanns en hel del sprit att tillgå så som polsk wodka (ni vet sån som stavas med w), OP Aquavit, Brännvin samt en konstig polsk specialitet med någon slags växt i (eller "booze with weed in it" som den blev kallad). Morgonen efter vaknade undertecknad på sängen med kläderna (inklusive skor) på mig utan att riktigt veta hur och när jag hamnade där eller vad jag gjorde innan dess. Jag har dock fått höra från andra samt haft diverse occacinal acid flashbacks som intygar att jag var långt ifrån fullast denna kväll. Bara en sån sak.
Det här med att dricka shots verkar gå hem här nere
En dock ännu galnare kväll var i torsdags då det var stor campusfest i ett av husets sällskapsrum, där det dagen till ära fanns både en bar och ett liveband. Just bandet hade en stor del i att festen blev så pass galen som den blev, för när de gick på för tredje gången - väldigt sent när alla hunnit bli väldigt fulla - blev det ett jävla röj i det lilla sällskapsrummet. Folk hoppade runt och öste samt publiksurfade(!) som om det vore värsta metal-konserten. Det hela pikade då ett stort gäng lyfte upp en snubbe vid namn Ziggi (som by the way är Lettlands svar på Ålen!) mot det låga taket för att han skulle surfa, vilket påminde en hel del om "Spiderpig-scenen" från Simpson-filmen. En syn för gudar som man säger.
Sitter som sagt inne på lite fler grejer, men då jag inte orkar skriva mer får det bli en annan gång. En liten sak bara innan jag slutar: Det snöade här i helgen. 'Nuf said.
Hörs och syns
/Gurra
Salzburg vecka 3
"Allrighty then"
Då har man överlevt ännu en vecka i kulturens och fascismens förlovade land. Tyvärr har jag inte så mycket att berätta, då det har varit en ganska slow week. Åtminstone början av förra veckan då jag var ledig flera dagar i rad och verkligen inte hade ett skit att göra. Det enda jag gjorde var att se på alla berg runtomkring och bara sukta efter vintern, vilket knappast gjorde saken bättre, snarare blev man bara sjukt frustrerad. Det var nästan så att man faktiskt ville att skolan skulle komma igång på riktigt, så att man hade någonting att döda dagen med.
Be careful what you wish for, 'cause it might come true lyder ett ordspråk som, för att citera Samuel L. Jackson i Pulp Fiction, "kinda fits in this occasion". Skolan har nu kommit igång på riktigt och, ja... det kanske inte var så bra ändå. Alla mina kurser, förutom en, undervisas på tyska. För att jag ska förstå detta underbara (läs vedervärdiga) språk krävs det att det talas übertydligt och så långsamt att jag efter varje yttrat ord har tid till att slå upp ordet ifråga i ett lexikon. Det är dock en lyx som jag får lov klara mig utan. Vissa lärare pratar så fort att det nästan är löjligt. Ni som är lika filmnördiga som mig och har sett "Den galopperande detektiven" för många gånger kanske minns en scen där Jim Carrey tar världens djupaste andetag för att kunna säga så mycket som möjligt så fort som möjligt. Exakt så låter en av mina lärare, enda skillnaden är att han, till skillnad från Jim Carrey, lyckas hålla samma tempo under en 1,5 timmes föreläsning. Kontentan av det hela blir att jag sitter där som ett stort jävla frågetecken och känner mig sjukt dum (till och med dummare än vanligt =).
De problem man har i skolan kan ju dock alltid lösas - förslagsvis med hjälp av alkohol. Tydligen var det fler som resonerade på samma sätt för i fredags bar det iväg till 'Omalleys, en irländsk pub som har blivit något av ett stammishak för oss utbytesstudenter. Denna kväll blev det dock en kort visit innan vi drog vidare till en studentfest i en skola (bokstavligt talat i en skola alltså). Att härja runt i sunkiga korridorer och klassrum fick en onekligen att tro att man hade blivit transformerad rakt in i en dålig high school-film. Något som stärkte detta intryck var de många karatefulla människor som jag noterade lite här och var. Seriöst, hemma ser man kanske ett eller två drägg per kväll (jag själv ej inräknad), men här tappade man snabbt räkningen.
Lite senare skulle vi dra vidare till en annan fest med hjälp av tre taxibilar. Dessa cabs var dock inte till så mycket hjälp eftersom två av dem körde till helt fel ställe (jag satt i den ena). Efter att vi insett att vi hamnat fel (vilket tog en bra stund) bestämde vi oss för att gå till festen, vilket torde varit en ganska kass idé då det var svinlångt samt att ingen visste var vi skulle. På något sätt kom vi dock fram, men efter så pass långt tid att festen nästintill hade dött ut. Summa summarum var det trots allt en relativt rolig kväll.
Något som var mindre roligt var att besöka min "favoritbutik" New Yorker bara för att konstatera att den helt har tappat stinget. När jag befann mig i Österrike för ett par år sedan kunde man hitta de galnaste, fulaste och mest "gangster-aktiga" kläderna i världen hos den här kedjan. Men inte nu längre. Nuförtiden finns det bara grejer som ska föreställa att vara lite rugged med en massa fula typ rockiga tribals på. Vad fan är det om?! Vad hände t.ex. med tröjorna med stora obscena ganster-utrryck på? Och var är race-jackorna? Hittade en endaste "sinpaj" som var så ful att ingen människa med självrespekt skulle kunna bära den. Man kan ju hoppas att det endast är höstmodet som suger och att våren har något bättre att erbjuda. Om inte, så går min värld under.
Här är i alla fall en bild från en svunnen tid, innan New Yorker lyckades gå från fulsnygga till rakt av fula kläder.
Jag, Tysken och Poppe i våra New Yorker-sinpajer (Saalbach 05)
Syns snart igen!
/Gurra
Då har man överlevt ännu en vecka i kulturens och fascismens förlovade land. Tyvärr har jag inte så mycket att berätta, då det har varit en ganska slow week. Åtminstone början av förra veckan då jag var ledig flera dagar i rad och verkligen inte hade ett skit att göra. Det enda jag gjorde var att se på alla berg runtomkring och bara sukta efter vintern, vilket knappast gjorde saken bättre, snarare blev man bara sjukt frustrerad. Det var nästan så att man faktiskt ville att skolan skulle komma igång på riktigt, så att man hade någonting att döda dagen med.
Be careful what you wish for, 'cause it might come true lyder ett ordspråk som, för att citera Samuel L. Jackson i Pulp Fiction, "kinda fits in this occasion". Skolan har nu kommit igång på riktigt och, ja... det kanske inte var så bra ändå. Alla mina kurser, förutom en, undervisas på tyska. För att jag ska förstå detta underbara (läs vedervärdiga) språk krävs det att det talas übertydligt och så långsamt att jag efter varje yttrat ord har tid till att slå upp ordet ifråga i ett lexikon. Det är dock en lyx som jag får lov klara mig utan. Vissa lärare pratar så fort att det nästan är löjligt. Ni som är lika filmnördiga som mig och har sett "Den galopperande detektiven" för många gånger kanske minns en scen där Jim Carrey tar världens djupaste andetag för att kunna säga så mycket som möjligt så fort som möjligt. Exakt så låter en av mina lärare, enda skillnaden är att han, till skillnad från Jim Carrey, lyckas hålla samma tempo under en 1,5 timmes föreläsning. Kontentan av det hela blir att jag sitter där som ett stort jävla frågetecken och känner mig sjukt dum (till och med dummare än vanligt =).
De problem man har i skolan kan ju dock alltid lösas - förslagsvis med hjälp av alkohol. Tydligen var det fler som resonerade på samma sätt för i fredags bar det iväg till 'Omalleys, en irländsk pub som har blivit något av ett stammishak för oss utbytesstudenter. Denna kväll blev det dock en kort visit innan vi drog vidare till en studentfest i en skola (bokstavligt talat i en skola alltså). Att härja runt i sunkiga korridorer och klassrum fick en onekligen att tro att man hade blivit transformerad rakt in i en dålig high school-film. Något som stärkte detta intryck var de många karatefulla människor som jag noterade lite här och var. Seriöst, hemma ser man kanske ett eller två drägg per kväll (jag själv ej inräknad), men här tappade man snabbt räkningen.
Lite senare skulle vi dra vidare till en annan fest med hjälp av tre taxibilar. Dessa cabs var dock inte till så mycket hjälp eftersom två av dem körde till helt fel ställe (jag satt i den ena). Efter att vi insett att vi hamnat fel (vilket tog en bra stund) bestämde vi oss för att gå till festen, vilket torde varit en ganska kass idé då det var svinlångt samt att ingen visste var vi skulle. På något sätt kom vi dock fram, men efter så pass långt tid att festen nästintill hade dött ut. Summa summarum var det trots allt en relativt rolig kväll.
Något som var mindre roligt var att besöka min "favoritbutik" New Yorker bara för att konstatera att den helt har tappat stinget. När jag befann mig i Österrike för ett par år sedan kunde man hitta de galnaste, fulaste och mest "gangster-aktiga" kläderna i världen hos den här kedjan. Men inte nu längre. Nuförtiden finns det bara grejer som ska föreställa att vara lite rugged med en massa fula typ rockiga tribals på. Vad fan är det om?! Vad hände t.ex. med tröjorna med stora obscena ganster-utrryck på? Och var är race-jackorna? Hittade en endaste "sinpaj" som var så ful att ingen människa med självrespekt skulle kunna bära den. Man kan ju hoppas att det endast är höstmodet som suger och att våren har något bättre att erbjuda. Om inte, så går min värld under.
Här är i alla fall en bild från en svunnen tid, innan New Yorker lyckades gå från fulsnygga till rakt av fula kläder.
Jag, Tysken och Poppe i våra New Yorker-sinpajer (Saalbach 05)
Syns snart igen!
/Gurra
Salzburg vecka 2
Anna blir gammal - och får en egen spritsort!
Efter att ha spenderat en första vecka med trevliga utflykter, beskådande av natur samt druckit en och annan öl i det beryktade "com-room" (sällskapsrum som även kallas gaskammaren), var det så dags att börja plugga på riktigt. (nästan) Hela tisdagen gick åt till att knåpa ihop ett schema av alla de kurser man har valt. Blev betydligt fler föreläsningar/lektioner än vad man är van vid i Sverige, men knappast några 9-5-dagar 5 dagar i veckan heller, vilket jag hade lite farhågor om.
Terminens första lektion, "Wirtschaftsethik" (affärsetik), inleddes med att killen som satt bredvid mig sa; "Hey man, do you know about this teacher? He's a religious guy, he lives in a church". Min första tanke var typ; "okej, han bor i en kyrka, vem fan gör det liksom?!". Som tur var upplyste Anna mig om det efter lektionen - han är munk! Ni vet, en religiös snubbe som bor i en kyrka. Munken ifråga hade även en del konstiga värderingar och övertygelser vad det gällde etik, t.ex. att man i princip kunde dela upp världen i goda och onda människor där de goda tänkte på andra medan de onda enbart tänkte på sig själva. Exakt vad något av det han sa hade att göra med affärsvärlden hajade jag inte riktigt. Det kan i och för sig ha berott på att jag inte fattade så mycket av det tyska språket - som av någon jävla anledning jämt måste talas jättefort. Hursomhelst, det kan lätt hända att den kursen väljs bort, det är trots allt bara en 1-poängskurs.
Tur då att de andra kurserna som jag hittills har haft verkar betydligt bättre. Min "lära-sig-skriva-på-engelska-kurs" känns riktigt bra precis som "Entreperneurial potential", som handlar om att skapa nya affärsidéer och dylikt. Hade visserligen en mindre givande föreläsning i den sistnämnda kursen där läraren gick igenom hur man går tillväga när man använder sökmotorer på Internet. Jo, det är faktiskt sant! Kändes som om man åkt tillbaka i tiden till 1999 eller nåt. But enough about school!
I fredags fyllde Anna 23 och det skulle naturligtvis firas! Skolans övriga svenskar (dvs jag plus 2 andra snubbar) bestämde oss för att bjuda Anna och alla andra på en svensk sprittradition; hemmagjorda shots. Kvällen innan festen stod vi och blandade "Zaranoff- vodka" (classy shit!) med någon slags Werters original-liknande kola samt den obligatoriska turkisk peppar (i 2 olika flaskor alltså). Just denna påse med turkisk peppar hade legat i min bil i nästan två veckor och var så där lite klibbig så att när man skulle ta upp 1 så fick man med sig typ 40 (jummy!). Men jävlar vad god den blev!
Denna uppfattning delades dock inte riktigt av alla. Vissa gav ett minst sagt plågat ansiktsuttryck efter att de tagit en av de nämnda lakritsshotarna. Trots detta kan jag nog ändå säga att shotsen blev något av en succé. Bara någon timme efter att de serverats var båda flaskorna slut. Vissa hade då druckit mer än andra, vilket onekligen skulle visa sig senare under kvällen. Fast det är dock en story för någon annan gång...
I söndags blev det en liten trip till Saalbach (där jag säsongade 04/05) för att typ checka läget. Blev hyfsat sugen på att åka snowboard där igen, speciellt då det redan låg lite snö på vissa av bergstopparna. Och by the way, det bor tydligen folk, alltså vanlig folk, i Jagahäusl nuförtiden. Undrar om de har varit uppe på vinden än...
Det var allt för den här gången. See ya!
/Gurra
