The Gooch

"Allrighty then"

Då har man överlevt ännu en vecka i kulturens och fascismens förlovade land. Tyvärr har jag inte så mycket att berätta, då det har varit en ganska slow week. Åtminstone början av förra veckan då jag var ledig flera dagar i rad och verkligen inte hade ett skit att göra. Det enda jag gjorde var att se på alla berg runtomkring och bara sukta efter vintern, vilket knappast gjorde saken bättre, snarare blev man bara sjukt frustrerad. Det var nästan så att man faktiskt ville att skolan skulle komma igång på riktigt, så att man hade någonting att döda dagen med.

Be careful what you wish for, 'cause it might come true lyder ett ordspråk som, för att citera Samuel L. Jackson i Pulp Fiction, "kinda fits in this occasion". Skolan har nu kommit igång på riktigt och, ja... det kanske inte var så bra ändå. Alla mina kurser, förutom en, undervisas på tyska. För att jag ska förstå detta underbara (läs vedervärdiga) språk krävs det att det talas übertydligt och så långsamt att jag efter varje yttrat ord har tid till att slå upp ordet ifråga i ett lexikon. Det är dock en lyx som jag får lov klara mig utan. Vissa lärare pratar så fort att det nästan är löjligt. Ni som är lika filmnördiga som mig och har sett "Den galopperande detektiven" för många gånger kanske minns en scen där Jim Carrey tar världens djupaste andetag för att kunna säga så mycket som möjligt så fort som möjligt. Exakt så låter en av mina lärare, enda skillnaden är att han, till skillnad från Jim Carrey, lyckas hålla samma tempo under en 1,5 timmes föreläsning. Kontentan av det hela blir att jag sitter där som ett stort jävla frågetecken och känner mig sjukt dum (till och med dummare än vanligt =).

De problem man har i skolan kan ju dock alltid lösas - förslagsvis med hjälp av alkohol. Tydligen var det fler som resonerade på samma sätt för i fredags bar det iväg till 'Omalleys, en irländsk pub som har blivit något av ett stammishak för oss utbytesstudenter. Denna kväll blev det dock en kort visit innan vi drog vidare till en studentfest i en skola (bokstavligt talat i en skola alltså). Att härja runt i sunkiga korridorer och klassrum fick en onekligen att tro att man hade blivit transformerad rakt in i en dålig high school-film. Något som stärkte detta intryck var de många karatefulla människor som jag noterade lite här och var. Seriöst, hemma ser man kanske ett eller två drägg per kväll (jag själv ej inräknad), men här tappade man snabbt räkningen.

Lite senare skulle vi dra vidare till en annan fest med hjälp av tre taxibilar. Dessa cabs var dock inte till så mycket hjälp eftersom två av dem körde till helt fel ställe (jag satt i den ena). Efter att vi insett att vi hamnat fel (vilket tog en bra stund) bestämde vi oss för att gå till festen, vilket torde varit en ganska kass idé då det var svinlångt samt att ingen visste var vi skulle. På något sätt kom vi dock fram, men efter så pass långt tid att festen nästintill hade dött ut. Summa summarum var det trots allt en relativt rolig kväll.

Något som var mindre roligt var att besöka min "favoritbutik" New Yorker bara för att konstatera att den helt har tappat stinget. När jag befann mig i Österrike för ett par år sedan kunde man hitta de galnaste, fulaste och mest "gangster-aktiga" kläderna i världen hos den här kedjan. Men inte nu längre. Nuförtiden finns det bara grejer som ska föreställa att vara lite rugged med en massa fula typ rockiga tribals på. Vad fan är det om?! Vad hände t.ex. med tröjorna med stora obscena ganster-utrryck på? Och var är race-jackorna? Hittade en endaste "sinpaj" som var så ful att ingen människa med självrespekt skulle kunna bära den. Man kan ju hoppas att det endast är höstmodet som suger och att våren har något bättre att erbjuda. Om inte, så går min värld under.

Här är i alla fall en bild från en svunnen tid, innan New Yorker lyckades gå från fulsnygga till rakt av fula kläder.


Jag, Tysken och Poppe i våra New Yorker-sinpajer (Saalbach 05)

Syns snart igen!

/Gurra