Lofsdalen
"Jag förväntar mig att fett jävla blogginlägg efter den här helgen!" Well Olof, nu får du din vilja igenom! Här nedan följer nämligen ett inlägg om min, nämnde snåla smålänning och Ålens gemensamma resa till Lofsdalen.
För er som inte vet det är Lofsdalen en skidort som ligger i Härjedalen ungefär mitt emellan Sälen och Åre (eller något liknande), där min släkt har en stuga som kan nyttjas, och utnyttjas, lite då och då. Det är en mycket trevligt skidort som alla kanske inte är så bekanta med, men som åtminstone jag personligen skulle säga är bättre än till exempel Sälen. Då ska det visserligen tilläggas att jag håller Sälen som skidorternas svar på CSI, det vill säga vääärldens mest överskattade, but still. Hur som helst innebär detta att det ofta är lite folk i Lofsdalen, vilket i sin tur brukar betyda noll lifköer, eventuell pudersnö som inte blir uppkörd på två sekunder samt fritt från det Olof kallar "skidmarodörer", vilket är typ alla skidåkare just för att de är skidåkare. Han ogillar helt enkelt skidåkare.
"Sehr schön". Är faktiskt en sjö där också hehe
Då vi var där under självaste premiärhelgen fick vi uppleva just lite folk och dess konsekvenser. Famtum är att det var nästan lite löjligt lite folk - man kände igen de flesta i backen och kunde väl nästan räkna dem på alla fingrar och tår. Men gött var det! Speciellt eftersom det då gick att åka puder endast en meter utanför backen. Dessa omården blir annars som sagt snabbt uppkörda, oftast av ovannämnda skidmarodörer. Det blev därför flera stycken bra puderåk och yours truly blev så gald så! Även Olof och Ålen följde med ut i pudret vid några tillfällen och trots att Ålen enligt egen utsago ramlade 70 gånger(!) på ett åk tyckte han att det var kul.
Party-trick?
All in all, en klockren försäsongsresa med tre dagars åkning, mycket chill, en del x-box (när vi väl fick igång det hehe) och ett kärt återseende i form av Dum och dumare - tidernas absolut roligaste film!
Till sist måste jag bara berätta om en händelse som inträffade i samband med det sista åket för hela resan. Det är nästan så att man måsta ha varit där och bevittnat denna händelse för att förstå den. Det kommer bli svårt att återge den i ord, men jag ska göra ett försök. Vi skulle i alla fall ta en sittlift upp en sista gång. Egentligen ska det bara vara att sätta sig på en stol vilket inte torde vara så svårt. När Olof var på väg och sätta sig fick han någon slags beslutsångest om vilken av två platser i liften han skulle sätta sig på, varför han istället satte sig typ i luften framför liften. Detta ledde till att han i princip klämdes/släpades framför/under liften. I sådana fall brukar liften stanna, dock inte i det här fallet, vilket fick både mig och Ålen att agera. Vet inte om vi undermedvetet kände att Olof inte skulle behöva ta nästa lift alldeles själv eller nåt, men av någon anledningen så bestämde vi oss för att hoppa ur liften trots att vi redan satt i den. Själv hoppade jag bara rakt ner medan Ålen bokstavligt talat kastade sig ut i någon form av svanhopp. Måste ha varit en rolig syn för åskådarna som endast utgjordes av liftpersonalen. "Jaha grabbar, kommer ni direkt där innefrån eller?", sa en av dem och pekade på huset med en bar i. Skulle gärna svarat "ja" men då hade jag ljugit. Fast å andra sidan är det ju en prestation att ha "ramlat" tre nyktra personer i en sittlift.
/Gurra För er som inte vet det är Lofsdalen en skidort som ligger i Härjedalen ungefär mitt emellan Sälen och Åre (eller något liknande), där min släkt har en stuga som kan nyttjas, och utnyttjas, lite då och då. Det är en mycket trevligt skidort som alla kanske inte är så bekanta med, men som åtminstone jag personligen skulle säga är bättre än till exempel Sälen. Då ska det visserligen tilläggas att jag håller Sälen som skidorternas svar på CSI, det vill säga vääärldens mest överskattade, but still. Hur som helst innebär detta att det ofta är lite folk i Lofsdalen, vilket i sin tur brukar betyda noll lifköer, eventuell pudersnö som inte blir uppkörd på två sekunder samt fritt från det Olof kallar "skidmarodörer", vilket är typ alla skidåkare just för att de är skidåkare. Han ogillar helt enkelt skidåkare.
"Sehr schön". Är faktiskt en sjö där också hehe
Då vi var där under självaste premiärhelgen fick vi uppleva just lite folk och dess konsekvenser. Famtum är att det var nästan lite löjligt lite folk - man kände igen de flesta i backen och kunde väl nästan räkna dem på alla fingrar och tår. Men gött var det! Speciellt eftersom det då gick att åka puder endast en meter utanför backen. Dessa omården blir annars som sagt snabbt uppkörda, oftast av ovannämnda skidmarodörer. Det blev därför flera stycken bra puderåk och yours truly blev så gald så! Även Olof och Ålen följde med ut i pudret vid några tillfällen och trots att Ålen enligt egen utsago ramlade 70 gånger(!) på ett åk tyckte han att det var kul.
Party-trick?
All in all, en klockren försäsongsresa med tre dagars åkning, mycket chill, en del x-box (när vi väl fick igång det hehe) och ett kärt återseende i form av Dum och dumare - tidernas absolut roligaste film!
Till sist måste jag bara berätta om en händelse som inträffade i samband med det sista åket för hela resan. Det är nästan så att man måsta ha varit där och bevittnat denna händelse för att förstå den. Det kommer bli svårt att återge den i ord, men jag ska göra ett försök. Vi skulle i alla fall ta en sittlift upp en sista gång. Egentligen ska det bara vara att sätta sig på en stol vilket inte torde vara så svårt. När Olof var på väg och sätta sig fick han någon slags beslutsångest om vilken av två platser i liften han skulle sätta sig på, varför han istället satte sig typ i luften framför liften. Detta ledde till att han i princip klämdes/släpades framför/under liften. I sådana fall brukar liften stanna, dock inte i det här fallet, vilket fick både mig och Ålen att agera. Vet inte om vi undermedvetet kände att Olof inte skulle behöva ta nästa lift alldeles själv eller nåt, men av någon anledningen så bestämde vi oss för att hoppa ur liften trots att vi redan satt i den. Själv hoppade jag bara rakt ner medan Ålen bokstavligt talat kastade sig ut i någon form av svanhopp. Måste ha varit en rolig syn för åskådarna som endast utgjordes av liftpersonalen. "Jaha grabbar, kommer ni direkt där innefrån eller?", sa en av dem och pekade på huset med en bar i. Skulle gärna svarat "ja" men då hade jag ljugit. Fast å andra sidan är det ju en prestation att ha "ramlat" tre nyktra personer i en sittlift.
Kommentarer
Trackback
