Min lediga vecka
Trots att jag började ett tre-veckors-lov i fredags, så har jag knappast vart ledig den senaste veckan. Med en kombination av plugg, festande, snowboardåkande och annat blev den denna vecka en av de mest häktiska, roligaste, men även sorgligaste veckorna under tiden jag har varit här. Vi tar det hela från början.
På fredagen hade jag mina sista lektioner för terminen (här håller den på lite längre än i Sverige) och då detta även var fallet för många andra av my fellow school mates skulle det naturligtvis firas på kvällen. Efter en "ett par öl" (try a million!) inne i stan bar det av hemåt för lite sömn innan jag skulle upp och åka bräda i Bad gastein på lördag morgon. De första åken dagen därpå var minst sagt skakiga och det kändes som om man faktiskt borde ha stannat hemma. Dock lyckades jag och resten av gänget (vi var hela 7 personer denna dag) hitta på massvis med trevlig åkning, vilket gjorde att bakfyllan var som spårlöst försvunnen efter ett par timmar. Tack vare detta, ett helt makalöst väder i form av strålande sol och ca 5 minusgrader samt en grym Käsekrainer till lunch (en österrikisk ostfylld korv som inte ens Anna Skipper skulle kunna tacka nej till) blev detta en av säsongens absoluta toppdagar.
The last supper. Från vänster: jag, Per, Emil, Zigi, Martin
Efter vad som alltså blev en lyckad dag i backen slängde jag mig i princip direkt på sängen för att försöka sova någon timme innan det var dags för über-party här på campus. Detta då många av utbytesstudenterna skulle åka hem följande vecka ("läs denna", som Aftonbladet skulle ha skrivit). Det var med andra ord lite "sista" natten med gänget över det hela - och självklart dracks det därefter. Efter att ha dragit i mig öl, groggar och shots "like it was my job" och haft (p.g.a. det, månne?) en grym kväll, vaknade jag klockan 10 nästa morgon med vääärldens högsta musik typ precis bredvid sängen. Ett under att jag lyckades sova så, men kanske ett ännu större under att min granne med sin stålmannen-hörsel inte kom och klagade. Eller vad vet jag, det kanske han gjorde - jag var ju trots allt hyfsat däckad.
Söndagen sov jag inte helt oväntat bort för att istället ladda inför måndagen med ännu mer snowboardåkning på schemat. Ännu en dag in der Gasteier tal (denna gång Sportgastein) och ännu en gång på jakt efter rolig offpist. Och visst hittade jag det! Det höll dock på att kosta mig livet då jag ramlade/åkte kana ner för en bergvägg - ungefär som när Arnold åker rutschkana i ett "lerspår" i Rovdjuret - för att som tur var landa i snö och därmed klara mig helskinnad (och ja, mitt fall var från lika hög höjd som Arnolds). Någon som inte klarade sig lika bra var min kompis Per som körde in i ett träd och skadade knäet. Diagnosen blev ett töjt ledband och vila från åkningen i två veckor. Visserligen väldigt tråkigt, men det är frågan om inte det var värt det ändå då de smärtstillande pillren han fick hette något så roligt som "Voltaren Retard". Kanske bara är min uppfattning...
Fast times in Sportgastein
Som jag nämnde innan så var det många som skulle flytta den här veckan, så därför har det varit öldrickande, hejdå-kramar och tårkalas varje dag den här veckan. Även om det ärligt talat inte är så där väldans många av dem som åkt som jag är dödspolare med så känns det ändå konstigt att folk som man ändå anser vara trevliga personer bokstavligt talat försvinner ur ens liv, vilket såklart är lite sorgligt. Kan dock trösta mig med att de flesta jag brukar umgås med stannar även nästa termin.
En del, dock inte alla, av erasmusstudenterna i Salzburg, årgång 2007
I övrigt har jag som sagt pluggat trots att jag tycker att jag egentligen borde vara ledig. En av mina svenska distanskurser har börjat vilket innebär att jag måste läsa ut två böcker fram tills tisdag nästa vecka. Tur då att jag har är på god väg med att ha läst 30 sidor i den ena boken. Har även hållit på med ett projekt i en österrikisk kurs, dock ett ganska gemytligt sådant, nämligen att klippa ihop en liten film om livet som student i Salzburg (kan hända att denna film dyker upp på Youtube här framöver, så håll utkik). Lite off the topic måste jag bara ställa en lite filosofisk fråga till vem som nu orkar läsa. Det har lagts in musik från samt lyssnats mycket på soundtracket till Scarface i den här filmen. Min fråga är: hur kan ett soundtrack till världens hårdaste gangsterfilm bestå av ett gäng über-happy och kitschiga discodängor till låtar som får Jean-Pierre Barda att verka straight? Och kanske en ännu svårare följdfråga: med det sagt, hur i helvete kan detta soundtrack vara så jävla bra?! Fundera gärna på den...
Nästa vecka får jag "fint" besök av en av de tappra som lyckades ta sig ur Småland. Mer om det då...
Until then...
/Gurra
På fredagen hade jag mina sista lektioner för terminen (här håller den på lite längre än i Sverige) och då detta även var fallet för många andra av my fellow school mates skulle det naturligtvis firas på kvällen. Efter en "ett par öl" (try a million!) inne i stan bar det av hemåt för lite sömn innan jag skulle upp och åka bräda i Bad gastein på lördag morgon. De första åken dagen därpå var minst sagt skakiga och det kändes som om man faktiskt borde ha stannat hemma. Dock lyckades jag och resten av gänget (vi var hela 7 personer denna dag) hitta på massvis med trevlig åkning, vilket gjorde att bakfyllan var som spårlöst försvunnen efter ett par timmar. Tack vare detta, ett helt makalöst väder i form av strålande sol och ca 5 minusgrader samt en grym Käsekrainer till lunch (en österrikisk ostfylld korv som inte ens Anna Skipper skulle kunna tacka nej till) blev detta en av säsongens absoluta toppdagar.
The last supper. Från vänster: jag, Per, Emil, Zigi, Martin
Efter vad som alltså blev en lyckad dag i backen slängde jag mig i princip direkt på sängen för att försöka sova någon timme innan det var dags för über-party här på campus. Detta då många av utbytesstudenterna skulle åka hem följande vecka ("läs denna", som Aftonbladet skulle ha skrivit). Det var med andra ord lite "sista" natten med gänget över det hela - och självklart dracks det därefter. Efter att ha dragit i mig öl, groggar och shots "like it was my job" och haft (p.g.a. det, månne?) en grym kväll, vaknade jag klockan 10 nästa morgon med vääärldens högsta musik typ precis bredvid sängen. Ett under att jag lyckades sova så, men kanske ett ännu större under att min granne med sin stålmannen-hörsel inte kom och klagade. Eller vad vet jag, det kanske han gjorde - jag var ju trots allt hyfsat däckad.
Söndagen sov jag inte helt oväntat bort för att istället ladda inför måndagen med ännu mer snowboardåkning på schemat. Ännu en dag in der Gasteier tal (denna gång Sportgastein) och ännu en gång på jakt efter rolig offpist. Och visst hittade jag det! Det höll dock på att kosta mig livet då jag ramlade/åkte kana ner för en bergvägg - ungefär som när Arnold åker rutschkana i ett "lerspår" i Rovdjuret - för att som tur var landa i snö och därmed klara mig helskinnad (och ja, mitt fall var från lika hög höjd som Arnolds). Någon som inte klarade sig lika bra var min kompis Per som körde in i ett träd och skadade knäet. Diagnosen blev ett töjt ledband och vila från åkningen i två veckor. Visserligen väldigt tråkigt, men det är frågan om inte det var värt det ändå då de smärtstillande pillren han fick hette något så roligt som "Voltaren Retard". Kanske bara är min uppfattning...
Fast times in Sportgastein
Som jag nämnde innan så var det många som skulle flytta den här veckan, så därför har det varit öldrickande, hejdå-kramar och tårkalas varje dag den här veckan. Även om det ärligt talat inte är så där väldans många av dem som åkt som jag är dödspolare med så känns det ändå konstigt att folk som man ändå anser vara trevliga personer bokstavligt talat försvinner ur ens liv, vilket såklart är lite sorgligt. Kan dock trösta mig med att de flesta jag brukar umgås med stannar även nästa termin.
En del, dock inte alla, av erasmusstudenterna i Salzburg, årgång 2007
I övrigt har jag som sagt pluggat trots att jag tycker att jag egentligen borde vara ledig. En av mina svenska distanskurser har börjat vilket innebär att jag måste läsa ut två böcker fram tills tisdag nästa vecka. Tur då att jag har är på god väg med att ha läst 30 sidor i den ena boken. Har även hållit på med ett projekt i en österrikisk kurs, dock ett ganska gemytligt sådant, nämligen att klippa ihop en liten film om livet som student i Salzburg (kan hända att denna film dyker upp på Youtube här framöver, så håll utkik). Lite off the topic måste jag bara ställa en lite filosofisk fråga till vem som nu orkar läsa. Det har lagts in musik från samt lyssnats mycket på soundtracket till Scarface i den här filmen. Min fråga är: hur kan ett soundtrack till världens hårdaste gangsterfilm bestå av ett gäng über-happy och kitschiga discodängor till låtar som får Jean-Pierre Barda att verka straight? Och kanske en ännu svårare följdfråga: med det sagt, hur i helvete kan detta soundtrack vara så jävla bra?! Fundera gärna på den...
Nästa vecka får jag "fint" besök av en av de tappra som lyckades ta sig ur Småland. Mer om det då...
Until then...
/Gurra
Kommentarer
Postat av: barcaolof
Som den professor i gangsterfilm jag så gärna skulle vilja vara gör jag ett försök till att förklara. Dessa så kallade discodängor reflekterar mycket väl Miamis drogkultur i 80-talets Miami och det glammiga och flådiga livet som Tony lever. Eller vad fan vet jag hehe.
"Push it to the limit" kommer för övrigt alltid ha en plats i mitt hjärta efter dansbattlar och årefilmer (efter den pärlan kan man ju inte annat än tråna efter regissör Sternås nästa projekt).
See ya soon!
/en av de tappra
Postat av: elli, jenny å stoffmeister
Tjenare! Den Röda Draken saknar dig! Tyvärr kommer den inte rökas ikväll.. för Jenny har låst sig ute :/ och våran Hausmeister vägrar att komma hit.. Jobbigt läge! Som tur är så finns det både öl, jäger och vin och sekt i Würzan..
Hoppas att du får det najs i Saalbach i morgon, akta dig för tyskar.. vill inte att du ska gå å dö =)
hugs från oss alla!!!
Trackback
