The Gooch

Jorå, det blev ytterligare än dag i backen. Åkte till Kitzsteinhorn, ett ställe som egentligen suger, men som dagen till ära var fyllt med massvis av nysnö, vilket gjorde detta till ett perfekt avslut på en grym snowboard-säsong. Hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle kunna vara så mycket snö så sent som den 26 april, men å andra sidan så lever vi ju i en värld som präglas av extrem global uppvärmning, så det kanske inte är så konstigt...

Dock är det ju, som rubriken antyder, varken brädåkning eller min eviga misstro på "totala sanningar" som detta inlägg ska handla om. Istället följer historien om när jag åkte till Barcelona för att avnjuta lika delar sol och värme samt trevlig kvalitetstid med mina kära klasskompisar från Sverige. Efter att ha suttit på ett Ryanair-flyg och sedan en typ chartrad buss överfyllda med semestersugna medelålders och långt över medelålders österrikare anlände jag till Barcelona där jag möttes av Los cabrones Olof och Salsa. Tur var väl det, då jag aldrig hade klarat mig igenom de långa och många kostiga gånger nere i tunnelbanan - ni vet, är man från landet kan det ibland vara lite problematiskt att åka under jorden. Jag hade hört innan om "vilket jävla ghetto" grabbarna bodde i, vilket jag först trodde endast var "en Akon" (dvs ljuga om sitt hårda liv för att öka sin gangsta-status), men då vi svängde in på deras gata förstod jag att det var helt sant. En smal gränd, fylld av klotter och sopor, drugdealers hängandes i hörnen samt spetsat med en minst sagt intressant lukt ledde oss slutligen fram till "bostaden". För om gränden utanför var skabbig så var det ingenting mot själva lägenheten i sig - snacka om sliten! Träffade här även huset kock, Sollet, som inte helt oväntat stod och lagade mat. Kvällens planer var att sitta hemma och spela TV-spel (å vad jag har saknat Pro evolution!) och dricka Rom & cola, vilket Olof motiverade med att "...det är gött att bli packad utan att göra något" - något åtminstone han själv följde.


Den trevliga gränden...

Dagen efter inleddes med att jag blev väckt av att Sollet började moppa golvet runt min "säng", vilket jag tyckte var lite jobbigt då jag trots allt kände att det hade blivit en och en annan grogg kvällen innan. Hur som helst så var dagens agenda att spendera en heldag med nämnde Sollet på grund av hans stundande "toffelflykt" (ett nytt Aftonbladet-ord, månne?) från landet. Låter kanske inte så roligt på förhand, men tro't eller ej så blev det faktiskt en mycket gemytlig dag. Vi mötte upp med Maria, en annan klasskompis, och tillsammans drog vi ner till Barcelonas strand som ligger nästan mitt i staden. Redan här började det kännas att man var på semester, vilket enligt Sollet gällde även för dem. Eller som han själv utryckte det; "jag vete fan vad vi håller på me här nere" och syftade på att de aldrig är i skolan, köper mat endast för en måltid i taget i dyra småbutiker (hur klarar din snål-tarm av detta, Martin?) och bara glider runt. Låter väl egentligen som en ganska najs tillvaro...

Jag noterade även att jag på stranden suttit med solen lite snett framför mig, då min högra arm var betydligt mer solbränd (läs jätteröd) än den vänstra och en mycket schnygg solbränna var ett faktum. Och värre blev det då vi dagen efter gjorde något så oväntat som att gå och kolla på tennis. Jag satt nämligen med ryggen mot solen i en hel dag, varpå min nacke blev totalt sönderbränd. Angående tennisen så måste jag säga att trots att jag knappast är ett fan så var det en positiv upplevelse, då det var betydligt roligare att se detta live än på TV.

På kvällen drog Salsa till någon slags bö... förlåt salsa-klubb medan jag och Olof drog ut i natten för en barrunda ackompanjerade av hans irländska kompis Cathal, vars frekventa bruk av ordet "cunt", eller "coooont" som man säger på irländska, fick Pulp Fiction att likna en film utan svordomar (hmm konstigt jämförelse). Trots att vi drog hem ganska tidigt blev detta ändå en sen kväll då vi, efter att ha köpt en 6-pack öl av en av Barcelonas miljoner gatuförsäljare, gick tillbaka till lyan för att spela Pro evolution - för ovanlighetens skull.

Med viss rädsla för att få den beryktade Gudfadern-boken i huvudet gick jag dagen därpå in till Olofs rum och väckte honom, så där runt 2-snåret. Denna dag var det nämligen mer fotboll på schemat, fast den här gången i form av tittande på ett antal Premier league-matcher. Efter att Olofs favoritlag Aston Villa förlorat, vilket fick den lilla smålänningen att lite halvt uppgivet yttra orden: "jag vill bara dö!", var det dags att äta lite mat. Innan jag åkte till Barcelona hade Anna, en annan klasskompis, varit där och hälsat på. Enligt henne var läget som så att om Sollet var där så lagade han mat och om han inte var det så fick man ingen mat. Nu var ju Sollet borta, men trots detta fick jag faktiskt mat då den snälle lille venezuelanen Salsa hade ställt sig och lagat en riktig delikatess - spenatpannkakor. Jag vet inte vad jag ska säga om denna maträtt, det var visserligen inte lika vidrigt som det såg ut men knappast gott heller. "Det är fan sista gången han får snacka upp en maträtt" blev Olofs slutgiltiga dom.


En spenatpannkaka. Jo, så såg den faktiskt ut...

På kvällen skulle vi till "...en födelsedagsfest som vi måste gå på" som Olof tidigare utryckt det, där ordet måste betonades mer som ett jobbigt tvång än som ett "det kommer att bli så grymt så vi måste gå" kind of måste. Anledningen till detta var att tjejen som fyllde år är en något överenergisk person som kan bli lätt jobbig ibland, enligt barca-grabbarna. Det hade de förvisso helt rätt i, men detta blev ändå en riktigt rolig kväll med trevlig förfest med några groggar och sedan ännu trevligare utgång med ännu fler groggar. Kul också att stället vi gick till påminde en hel del om Pluto med en stor utomhusterrass, vilket fick mig att, även om jag aldrig trodde att det skulle hända, längta tillbaka till Västerås! Kvällen avslutades sedan med diverse djupa fyllediskussioner samt ett drunken-halv-åtta-telefonsamtal (hehe) som tyvärr fick avbrytas då Olof fick för sig att någon hade sex på taket, varpå det blev ett jävla hallabaloo i lägenheten - inte minst på Salsa som sprang upp för att rädda sina nytvättade kläder som hängde där uppe. Taket var dock tomt, så Olof måste ha hört detta i någon konstig dröm eller så.


Party party...

"Va fan gör du?". Det var orden som Olof av alla människor väckte mig med klockan halv fyra dagen efter. Även om jag sovit bort en stor del av dagen hann vi med lite spatserande på stan, följt av "Ironman" på bio för att sedan ta en sväng förbi casinot. Och för ovanlighetens skull avslutades kvällen med ett gäng Pro evolution-matcher, vilket även fick sätta punkt för hela resan.

För att summera denna vistelse väljer jag att kalla det för en riktigt skön semester med många kära återseenden. Jag hade verkligen svinkul även om jag tyvärr saknade allt "gift-pars-gnabb" som jag hade sett framemot så mycket. Det närmaste jag kom var första kvällen då Salsa lekte med en sån där "klapphand" i plast, varpå Sollet blev irriterad, tog den ifrån honom och sa till Olof; "han får göra så där en gång till. Sedan slänger vi bort den" typ som två föräldrar som ställer ultimatum till deras barn.

Tack för att jag fick komma, boys!

Ha det bra!

/Gurra