The Gooch

Såg reprisen av Idol tidigare idag och kunde inte låta bli att skriva ett inlägg om denna företeelse. För visst är Idol en av de största snackisarna så fort det går av stapeln – trots att alla, inte minst jag själv, egentligen hävdar att det är sjukt dåligt och att ingen bryr sig. Kanske är det så att folk bryr sig ändå för att det ändå finns så mycket att kommentera med detta program. Det är åtminstone min förklaring/ursäkt för varför jag tittar på samt bloggar om Idol. Kallade jag mig just bloggare igen, typ indirekt?

Anyway… slog på tv:n ungefär när Loulou, den storvuxna skånskan, sjöng en smäktande ballad (av Christina Aguilera var det va?) och gjorde denna svåra låt riktigt bra, tyckte jag. Juryn höll dock inte alls med utan gav henne ris med motiveringen att hon hade gjort mycket bättre tidigare i programmet. Efter henne uppträdde den den där ”kommer-sitta-på-väggen-i-alla-flickrum-i-Sverige-Robin” med låten Mercy av hon Duffy. Som Homer Simpson skulle ha uttryckt det: ”booooring!” Visst, han har kontroll på rösten och sjunger okej och sånt, men det händer ju inte ett piss! Och hade det inte vart för att jag verkligen ansträngde mig och lyssnade på hans framträdande hade jag inte kunnat kommentera det – så pass intetsägande var han. Men återigen överraskar juryn mig genom att hylla denne ”lord of boredom” då de menar att han har gått så mycket framåt sedan tidigare.

I denna stund kom det upp flera frågor i mitt huvud. Först och främst, hur jävla rutten var han i så fall  innan? Sedan undrar jag även om det är tillräckligt bra att gå från att från att suga till att som bäst kunna kallas medioker? Och hur fan kan juryn sitta och lovorda en sådan sångare, kan de inte musik eller? Som svar på sista frågan kan jag bara säga att det kanske är precis vad de kan. För när en idolvinnare sedan koras får ju han eller hon lägga sång på redan färdiginspelad, själlös och intetsägande musik som bara väntar på att få släppas lös på Rix FM, där den kan få spelas om och om igen. På så vis blir det automatiskt en hit hos nämnda radiokanals lyssnare, det vill säga min mamma samt andra kvinnor i hennes ålder. Så därför kanske det är till en fördel i Idol om man bara är en okej artist som inte sticker ut för mycket. Själv anser jag dock att det fan inte är okej!

Men även hur mycket jag ogillar sånt som inte sticker och vice verca kan jag inte säga annat än att idol-Johan borde åka ut illa kvickt. Han är liksom inte ens medioker utan bara kass rakt av.

Den jämngamla idol-Anna (verkar stämma det där med att tjejer utvecklas tidigare) däremot, fy satan vad hon kan sjunga! Hon sjöng den där låten Release me, som Peter Jihde hävdade blev en hit först då någon sjöng den i förra årets idolfinal (jojo, så var det), och i början av låten tyckte jag att hon också var lite tråkig. Sen kom refrängen och som sagt, sjunga kan hon. Hon förtjänar verkligen att vinna, inte på grund av att hon sjunger så grymt för sin ringa ålder utan enbart för att hon sjunger så grymt. Men tyvärr så går ju som sagt det som är uttryckslöst hem hos folk, så vem vet, kanske blir ovannämnde Robin som tar hem det. God forebid…

Avslutningsvis tänkte jag bara återknyta till en grej jag läste i Aftonbladet i fredags. ”Är han inte lite väl bögig?” Detta var det någon som sa om Idol-Jesper efter att denne blivit utröstad. På den frågan kan jag ge ett snabbt svar: Ja. Med de kläderna och den mängden smink han har i ansiktet så kan svaret inte bli något annat. Och vad det gäller sminket, är inte killarna i Idol lite väl sminkade när de uppträder?


Lite väl bögig? Döm själva...

/Gurra