The Gooch

Det glädjer mig att Ålen, mannen/myten/rövsiiuugaren som så ofta nämnts i min blogg, fått tummen ur och startat sin egen blogg. Han är en nygammal bloggare och hans tidigare inlägg har alltid varit läsvärda och denna nya omgång blir troligen lika bra. Speciellt eftersom Ålens huvudsyfte med bloggen är att försvara sig mot allt ”ont” som har skrivits om honom på denna blogg. Jag ser fram emot detta då det kommer ge mig möjlighet att komma med motargument och således ha något att skriva. Det innebär dock inte att jag kommer sluta skriva nya saker om Ålen i min blogg. Faktum är att jag har något här och nu, Mr. Eel, som det ska bli intressant att se hur du ställer dig till. Det handlar inte om ett påhopp utan snarare om något slags wannabe-psykologisk iaktagelse.

Det har nämnts flera gånger att Ålens smak av tv-serier lämnar en del övrigt att önska. Det ska dock klargöras att samtidigt som Ålen hyllar exempelvis Buffy the vampire slayer och dess spin-off Angel så verkar han digga 24 och Prison break lika mycket. Nog för att smaken är som baken men generellt sett torde man kunna säga att de två sistnämnda serierna håller en högre kvalitet än de båda serierna med vampyrer i. Att Ålen inte ser detta ter sig mycket märkligt för mig men kanske mest för Olof. Han har försökt svara på hur det egentligen är med Ålens så kallade "kvalitetsfilter" genom att bland annat fråga vad han tycker om pizzor från olika pizzerior. Där framkom det att han knappt kände någon skillnad i smak mellan en pizza från Misto och en från Prelaten. Och i det här fallet rör det sig om en kvalitetsskillnad som är ett faktum. Med ovanstående resonemang i åtanke kom jag och Olof fram till att Ålen helt saknar ett kvalitetsfilter då han tycker att allt är lika bra (något hårdraget).

Ålen är dock inte helt ensam om detta. Här om veckan lämnade jag och mina kumpaner Olof och Lill-jocke in ett pm-arbete till en distanskurs vi läste i höstas. Eftersom vi passerat den egentliga deadlinen med över en månad blev det till stora delar ett hophafsat arbete nästan uteslutande baserat på våra egna inte alltid genomtänkta antaganden och slutsatser. Vi var beredda på en smärre sågning av läraren tills vi väl fick dem och kom på att de kom från allas vår favoritlärare Madeleine. Här har vi nämligen en lärare som, likt Ålen, inte kan skilja på kvalitet. Vare sig man lämnar in något man själv vet är fruktansvärt dåligt eller något som faktiskt är bra, får man alltid kommentarer som ”...ni har presterat ett alldeles lysande arbete” eller ”...när jag kommer fram till problemformuleringen så är jag helt såld”. Kort sagt, hon slukar allt med hull hår precis som Ålen.

Nu kan man ju fundera på vad det negativa med att uppskatta allt lika mycket egentligen är. Borde inte en sådan person vara lyckligast i världen då den aldrig har upplevt något dåligt? Jag säger nej och ger mig sedan ut på extremt djupt vatten för en förklaring. Till skillnad från Madeleine och Ålen så gillar inte jag allt. Faktum är att Olof någon gång har sagt att jag endast ser saker i svart eller vitt, vilket stämmer i vissa fall. Bland annat får artisten Björks ”musik” mig att vilja göra en "Van gogh" och kapa av mig öronen så jag slipper lyssna på skiten medan jag gladeligen skulle ge min högra arm för att inte bli ifråntagen mina Slayer-skivor. Mina ytterligheter för "bra" och "dåligt" är med andra ord ganska spridda. Tendenser till att hugga av en kroppsdel har jag dock aldrig sett hos Ålen varför jag börjat fundera över hans preferenser för bra och dåligt. Kan det vara så att den njutning han upplever inte är av lika hög grad som min njutning? Går det verkligen att känna total tillfredställelse (mycket sexuella anspelningar här) om man inte vet hur total otillfredställelse är? Jag tror inte det. Om det var julafton varje dag skulle ju julafton till slut bli vardag och därmed inte lika rolig som om den ägde rum endast en gång per år. Det där var ett gammalt Alfons Åberg-resonemang men jag tycker att det håller. Därför tror jag att när jag ser ett riktigt bra 24-avsnitt så ligger jag på 10 av 10 på ”glädjeskalan” medan Ålen ligger på 7-8. Kontenta; Ålen, det är inte positivt att gilla allt – you’re missing out on true happiness!

Och hur ska du kontra nu, undrar jag?

/Gurra