The Gooch

På plats fyra på denna lista hittar vi en händelse som visserligen är väldigt intern men samtidigt väldigt rolig, så pass att den helt enkelt måste finnas med. Ni som brukar läsa min blogg missade nog inte att jag under hösten skrev c-uppsats tillsammans med mina två klasskompisar Olof och Ålen och att vi under denna tid utvecklade en högst egen kultur. Denna kultur ledde till att den egna nationen Åltopia utropades. Jag har mängder av minnen från den här tiden, men det är framförallt en händelse som symboliserar the very essence of Åltopia. Det rör sig om en typisk vardagshändelse som på äkta Seinfeld-maner har uppförstorats å det grövsta och på så vis fastnat i mitt minne.

Nationen Åltopia utgjordes av ett antal grundlagar. En av dessa var att den person vars lägenhet vi befann oss i för att plugga enligt lag var tvungen att tillhandahålla två koppar kaffe per person. Ett tillägg till denna lag var även att denne host själv skulle göra i ordning kaffet enligt sina gästers önskan. Under uppsatsskrivandets sista del föll dig som så att vi allt oftare hamnade hemma hos Ålen. Trots detta ändrades inte grundlagen och Ålen var således piskad att erbjuda samt göra i ordning kaffe varje dag. Det kan antas att denna eviga slavgöra kan ha tärt på Ålens tålamod en aning.

Något som definitivt gjorde det var Olof ständiga kritik mot allt annat kaffe än sitt eget. Så här ligger det till: Olof har ingen kaffebryggare hemma utan kör på så kallat snabbkaffe. Alla som druckit detta vet att det kokande vattnet som är en av ingredienserna är ganska varmt varför man ofta måste vänta ett tag innan kaffet går att dricka. Olof tror dock att denna regel gäller även för kaffe från en vanlig bryggare, vilket gör att han efter att ha blivit serverad sådant kaffe väntar en stund med att dricka det. När han sedan väl dricker det klagar han ofta över att det är kallt. Behöver kanske inte säga så mycket mer än att konstatera att det torde vara påfrestande att servera kaffe till en sådan person. Lägg där till att Ålen ibland har väldigt lätt till att bli ”on the warpath”, vilket typ innebär arg som fan.

När ni nu känner till bakgrunden är det så äntligen dags att dags att komma till sak. En dag, like any other bryggde Ålen kaffe, hällde upp det i en kopp, hade i lite mjölk och serverade Olof. Olof reste sig från sin standardiserade halvliggande position i soffan och kollade med skeptisk min ner i kaffekoppen varpå han med en lugn och ytterst dissande ton sa; ”fan va’ kaffet ser grått ut!” Det tog ungefär en halv millisekund innan Ålen skiftade från hans vanliga glada jag till sitt patenterade ”warpath mode” och högg tillbaka mot Olof: ”MEN FAN VA´ DU SKA KLAGA!”  Detta ledde till att jag nästintill garvade ihjäl mig. Jag tycker helt enkelt det var en kul situation, that's all.

Från ett utomstående perspektiv kan nog de flesta förstå Ålen. Maken till otacksamhet från Olofs sida har antagligen sällan skådats. På något sätt blev det här spiken i kistan som förkunnade att Åltopia hade gått för långt. Likt alla andra civilisationer på uppgång så måste det vända någon gång varpå den ofta mättas och förstör sig själv inifrån. Men likt Romarriket som för evigt är inskrivet i historieböckerna kommer jag aldrig glömma Åltopia och det gråa kaffet då dem åtminstone är inskrivna i min historiebok. Med andra ord att det står skrivet här på bloggen.

/Gurra