The Gooch

Egentligen hade jag tänkt ha ett annat minne på den här platsen som inte har så mycket – utan bara lite grann – med fylla att göra. Jag tänkte att så jävla roligt kanske det inte är att hela tiden skriva saker som ”å han va’ riktigt stürm-full…” och så vidare. Dock har jag kommit fram till att av de minnen som jag tänkt tillbaka på, de där riktigt roliga, så har de flesta med fylla att göra. Inte så att mina skolkompisar är tråkiga nyktra utan snarare att dem är roliga nyktra, men sjukt roliga fulla.

Hur som helst så handlar detta minne om en efterfest i studentområdet Hammaren, eller som det i folkmun kallas – Holy Hammer. Det var strax innan jul år 2005 och klassen hade precis haft den sista tentan för året vilket även innebar jullov och fest på kvällen. Detta måste ha varit en veckodag eftersom vi satte oss och drack öl på Kåren en pubkväll. Då detta holabaloo stängde redan innan tolvslaget bestämde vi oss för att åka hem till Ålen för att ta festen vidare. Vid denna tidpunkt bodde även Olof i anrika Holy hammer, och sniken smålänning som denne man är hade han tidigare under året varit i Tyskland (eller var det Polen?) och köpt – only god knows hur satans jävla mycket sprit! En stor del av detta förråd togs med hem till Ålen och så var festen igång.

Det är svårt att summera hela den här kvällen på grund av de många händelser som ägde rum, men jag ska göra ett försök att återberätta ett par av dem. En hel del av kvällens bravader handlade om Julian, en trevlig kille i klassen som i onyktert tillstånd, vad ska man säga, ibland har en del fuffens för sig. Först och främst ska det klargöras att han under denna kväll bar Ålens svenska hockeytröja och hade den knuten i en sån där käck magknut som tjejerna hade på 80-talet (bild finns längre ned). När ni nu har den bilden kan ni försöka föreställa er denne individ från sittande position på Ålens extrasäng bli brutalt inknuffad i en garderob. Han låg som ett sträck i luften som brukar säga. Det är oklart huruvida det som sedan skedde var menat som hämnd mot Challe, personen som knuffades, men det som hände var och är fortfarande ett av dem abslout roligaste och konstigaste moments i IMF:s historia. Julian och Challe befinner sig sittandes på golvet varpå Julian slår en tallrik i huvudet på Challe utan att något händer. Han prövar därför att göra samma sak på sig själv, alltså dunka tallriken i sitt huvud, och denna gång däremot, går det nämnde köksföremålet i ungefär 1000 bitar. Det var, som det brukar heta, en syn för gudar.

Ett stående inslag för kvällen var att dricka sambuca-shots, och helst brinnande sådana. Några dagar tidigare hade Ålen försökt sig på detta och bränt sig en aning – att se honom få panik och desperat försöka släcka lågorna i sin överläpp var för övrigt också en syn för gudar – varför det denna gång ansågs vara viktigt att förklara hur man dricker dessa shots. Just där och då tror jag inte att folk tänkte på att användandet av fraser som ”du tar hela i munnen, sen sväljer du” följt av ”men det är ju så mycket på en gång”, kunde associeras till helt andra saker än shot-drickande. Anledningen till att vi kom på detta var när vi ett par dagar senare såg ett mycket underhållande filmklipp av det hela.

På tal om film ja. Faktum är att det finns fler mycket roliga filmklipp från denna kväll. Om inte annat när en sex-sju killar med mindre begåvade sångkunskaper sjunger karaoke till så vitt spridda låtar som Alice Coopers ”Posion” och ”Hit me baby one more time” med Brittney. Avslutningen på kvällen gick även den i musikens tecken, men då gällde det inte någon av ovanstående artister. Istället handlade det om 50 cent och särskilt dennes dåvarande hit ”Candy shop” – en låt som Olof hävdade var ”väääärldens bästa låt”. Anledningen till att jag skrev det så där var för att försöka återskapa hur Olof med sin utdragna och svajande småländska stämma gång på gång uttalade denna fras. Den har sedan dess blivit ett ofta använt begrepp i våra kretsar och har på sätt och vis tagit fokus från att det som egentligen är humorn i det här. Att Olof, en kille som faktiskt gillar hip-hop och mycket sådan som skulle anses vara bättre än 50 cent, på fullaste allvar menade att Candy shop är världens bästa låt. Som Percy Nilegård skulle ha sagt: Det e humor, det e humor, det e humor!

Till sist; ett stort tack till alla er som bidrog till att göra denna kväll till en sällan skådad klassiker. Här följer ett antal, enligt min mening, väldigt talande bilder för var nivån på den här kvällen låg.





/Gurra