The Gooch

I somras hade jag ett kort återfall tillbaka till gamla ovanor då jag under cirka fem veckor arbetade som lastbilschaufför i Stockholm. Jag jobbade tillsammans med en kille som de flesta nog skulle beskriva som en hyfsat vanlig kille; runt 40 år, sambo, två barn, en typiskt hårt arbetande ”blue collar” och på det stora hela en ganska trevlig prick – om det inte hade varit för en liten detalj. Han hade för vana att kommentera saker som han hörde på radio, hur folk körde i trafiken samt allmän inkompetens med att säga att detta berodde på de så kallade svartskallarna, invandrarna eller i enstaka fall, turkarna eller negrerna. Kort sagt; allt negativt i samhället härstammade alltså från dessa personer. Till exempel; om det på radionyheterna rapporterades om något brott som begåtts var han inte sen att, på ett nästan ticks-relaterat vis, häva hur ur sig; ”det är garanterat nåra jävla svartingar som gjort så där”.

Det som jag reagerade mest över med dessa uttalanden var inte de tvivelaktiga budskapen, utan snarare det faktum att en till synes helt vanlig person uppenbarligen inte kände några skrupler för att dela med sig av en sådan åsikt till någon han bara känt i ett par timmar. Förvisso heter jag Gustav, har gråblåa ögon och, tror jag åtminstone, ser relativt svensk ut och borde väl därför inte ta illa upp. Men kunde han verkligen vara helt säker på att jag, in this day and age, inte har en någon kompis, arbetskamrat eller rent av en flickvän som jävlar-i-mig hade blivit en aning bestört över att ha hört någon använda ovanstående uttryck i ett sådant negativt sammanhang? Med andra ord, kunde han vara säker på att jag inte har eller haft någon slags koppling till en svensk av utländsk härkomst? Det tror inte jag.

Men hur kommer det då sig att han inte verkade bry sig om han gång på gång riskerade att förolämpa någon av mina vänner, och i sin tur indirekt förolämpa mig som umgås med sådant patrask? Jag har funderat länge på det, men kan faktiskt inte komma på något bra svar – förutom att han helt enkelt ansåg det en självklarhet att ha den jargongen. Det var nästan som om att samhället hade gett sitt godkännande till att agera på detta sätt.

Nu kanske det är många som avfärdar detta som en engångshändelse orsakat av en ensam individ som inte har alla pallar på lastbilsflaket (den nya ”inte alla hästar i stallet”?), men faktum är att det inte är första gången jag har stött på detta självklara nedervärderande av invandrare. En gång förra sommaren, även det i lastbilskretsar, befann jag mig i fikarummet tillsammans med två arbetskamrater. Jag berättade för dem att jag under min jobbdag tappat ut pengar ur min ficka, men att en ytterst ärlig och snäll butiksägare noterade detta och gav tillbaka pengarna till mig. ”Oh fan, då kan han knappast ha varit utlänning den snubben”, sa en av arbetskamraterna, och blev sedan väldigt förvånad när jag talade om för honom att den snälle butiksägaren faktiskt var utlänning. Det han i sin tur svarade på det gjorde även mig minst sagt förvånad: ”jaha, det måste ju ha varit den enda ärliga utlänningen i det här landet (Norge). Resten av packet är ett gäng oärliga jävlar som borde straffknullas i röven!”

Jag har även fler exempel på uttalanden yttrade av betydligt mer bildade personer än den genomsnittlige lastbilschaffisen (var det där också rasistisk?). Även vänner och bekanta har väl någon gång sagt liknande saker, och om ni som läser det här tänker efter har ni säkert också varit med om sådana situationer. Min reaktion är alltid densamma oavsett vem det än gäller – jag gör ingenting, och blir varje gång lika förbannad på mig själv eftersom jag egentligen vill säga åt personen att det inte är okej. Anledningen till att jag håller tyst är dock inte i första hand på grund av att jag är konflikträdd, utan snarare att folk häver ur sig dessa rasistiska saker på ett så direkt och självklart sätt att jag är rädd att bli betraktad som onormal om jag säger emot. Fast i och för sig så slår jag ju tillbaka här och nu, men jag vet inte, det kanske gör mig till en sådan där feg fjortis som vågar säga vad han tycker endast i skydd av internets anonymitet.

Till sist, är det inte ganska intressant det här med att dem som gör sig skyldiga till den självklara rasismen buntar ihop människor av olika utländsk härkomst till den enskilda och gemensamma gruppen ”invandrare”. Sedan talar de illa om invandrarna och syftar till att deras dåliga beteende, vilket det än må vara, beror på att de är just invandrare och inte svenskar. På så sätt passar vi samtidigt på att höja upp oss själva till att vara bättre än precis alla andra, något som egentligen är ett ytterst ovanligt svenskt beteende. Men med tanke på hur vi agerar i och med vår rasistiska självklarhet borde vi kanske inte påstå att vi är så jävla bra – för det är vi inte.

/Gurra