Världens mest hatade och ondskefulle
När jag läste Aftonbladet-rubriken som löd ”Han är Norges mest hatade man” var jag övertygad om att det antingen rörde sig om Lommemannen (Fickmannen) eller Bajsterroristen. Den förstnämnde har kallats Norges värsta pedofil och fick sitt namn genom att ha lurat hundratals små norska pojkar att känna efter godis i hans byxfickor. Pojkarna hittade dock inget godis utan endast ett könsorgan eftersom denne ytterst kreativa herre gjort hål i sina fickor och på så sätt låtit sig bli tafsad på. Den andre sparade sitt eget bajs i sitt hem, ända tills han hade flera fulla hinkar, för att sedan göra inbrott i folks bilar och kasta in denna avföring. Kanske inte så kreativt direkt, men ganska effektivt om man vill uppröra folk och bli illa omtyckt i allmänhet.
Och nu undrar ni säkert, vem skulle möjligen kunna vara mer hatad än dessa två? Vad är det för monster som lever i vårt kära grannland? Jo, det ska jag tala om. Det rör sig om ingen mindre än en sångare i ett black metal-band. AAAAHHH! Denne person är inte bara satanist och vill avskaffa kristendomen utan även en torterare som självaste Jack Bauer skulle kunna ta lärdom av. För ett par år sedan övermannade "Gaahl", som han kort och gott kallar sig, en person som attackerade honom och valde sedan att straffa personen i fråga genom att binda fast och tortera honom i flera timmar – och hotade tydligen även med att låta attackeraren dricka av sitt eget blod.
Det jag undrar är: är ovanstående gärningar bra och legitima skäl att hata någon? Okej, tortyr är väl inte så najs, men det finns nog dem som har gjort värre grejer än det där, speciellt med tanke på att ”offret” i det här fallet knappast var helt oskyldig. Och sedan till det som både stör och förvånar mig mest med det här; är det verkligen så jävla farligt att vara satanist och/eller medlem i ett satanistiskt rockband? Att kalla denne Gaahl för världens mest ondskefulla person är så totalt överdrivet att till och med Aftonbladets normala överdrifter framstår som fullt troliga i relation till detta. Visst finns det musiker där ute i världen som kan ses som genuint onda och som hatar allt och alla, men det stora frågan är: är de speciellt farliga? Hur stor är risken att en fult sminkad och läderbeklädd norrbagge kommer och mördar ens barn om natten? Kom igen för fan!
I en enligt mig mycket underhållande dokumentär om just norska svartrockare (kan inte göra annat än att älska det uttrycket!) sitter ett antal medlemmar ur Mayhem, ett av dem, enligt egen utsago, true black metal-banden, och dissar andra mindre äkta black metal-band som skär sig i armarna enbart för imagens skull. De menar på att det är fullständigt idiotiskt att göra det om det inte är på riktigt så som de själva gör det. Går det att ta sådana personer på allvar och se dem som farliga? Eller blir det istället bara komiskt hur jävla dumma i huvudet de är? Jag skulle nog hävda det senare.
Kontentan av det hela: satanistiska musiker kanske inte är så farliga och borde således inte behöva utstå så mycket hat. Istället borde folk skratta åt dem, som de clowner dem är.
By the way, vilka tror ni är farligast: satanister eller kristna? Kanske räcker med att fundera över vilka som har dödat flest människor…
Farliga grabbar? Give me a break...
/Gurra
Här är för övrigt länken till den mycket roliga artiklen om Gaahl: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article4951331.ab
Och nu undrar ni säkert, vem skulle möjligen kunna vara mer hatad än dessa två? Vad är det för monster som lever i vårt kära grannland? Jo, det ska jag tala om. Det rör sig om ingen mindre än en sångare i ett black metal-band. AAAAHHH! Denne person är inte bara satanist och vill avskaffa kristendomen utan även en torterare som självaste Jack Bauer skulle kunna ta lärdom av. För ett par år sedan övermannade "Gaahl", som han kort och gott kallar sig, en person som attackerade honom och valde sedan att straffa personen i fråga genom att binda fast och tortera honom i flera timmar – och hotade tydligen även med att låta attackeraren dricka av sitt eget blod.
Det jag undrar är: är ovanstående gärningar bra och legitima skäl att hata någon? Okej, tortyr är väl inte så najs, men det finns nog dem som har gjort värre grejer än det där, speciellt med tanke på att ”offret” i det här fallet knappast var helt oskyldig. Och sedan till det som både stör och förvånar mig mest med det här; är det verkligen så jävla farligt att vara satanist och/eller medlem i ett satanistiskt rockband? Att kalla denne Gaahl för världens mest ondskefulla person är så totalt överdrivet att till och med Aftonbladets normala överdrifter framstår som fullt troliga i relation till detta. Visst finns det musiker där ute i världen som kan ses som genuint onda och som hatar allt och alla, men det stora frågan är: är de speciellt farliga? Hur stor är risken att en fult sminkad och läderbeklädd norrbagge kommer och mördar ens barn om natten? Kom igen för fan!
I en enligt mig mycket underhållande dokumentär om just norska svartrockare (kan inte göra annat än att älska det uttrycket!) sitter ett antal medlemmar ur Mayhem, ett av dem, enligt egen utsago, true black metal-banden, och dissar andra mindre äkta black metal-band som skär sig i armarna enbart för imagens skull. De menar på att det är fullständigt idiotiskt att göra det om det inte är på riktigt så som de själva gör det. Går det att ta sådana personer på allvar och se dem som farliga? Eller blir det istället bara komiskt hur jävla dumma i huvudet de är? Jag skulle nog hävda det senare.
Kontentan av det hela: satanistiska musiker kanske inte är så farliga och borde således inte behöva utstå så mycket hat. Istället borde folk skratta åt dem, som de clowner dem är.
By the way, vilka tror ni är farligast: satanister eller kristna? Kanske räcker med att fundera över vilka som har dödat flest människor…
Farliga grabbar? Give me a break...
/Gurra
Här är för övrigt länken till den mycket roliga artiklen om Gaahl: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article4951331.ab
Fördelen med att inte läsa böcker
Så var man tillbaka i vardagen igen efter påsken. Medan andra har gått ut på krogen, ätit en jävla massa mat - vilket i vissa fall tydligen lätt till en 7-kilos viktökning - och allmänt firat påsk har jag inte gjort ett skit. Varken svullat eller festat. Och jag måste säga att det har varit riktigt nice att bara ta det lugnt några dagar - till skillnad från mitt vanliga fullspeedade liv liksom. Det enda jag egentligen gjorde i helgen som skulle kunna kallas "att göra något" var att gå på bio och se Män som hatar kvinnor.
Jag gick till bion utan några som helst förväntningar men gick därifrån glatt överraskad av denna film som hands down måste vara en av de bättre svenska thrillers jag någonsin sett. Den gamla klyschan "den var bra för att vara svensk" stämmer verkligen då filmen trots allt innehöll en av de saker som jag stör mig mest på med svensk film, nämligen det faktum att det alltid är samma skådisar i alla filmer som görs i detta land. Har det gjorts någon svensk film de senaste 10 åren, förutom diverse komedier, där varken Peter Haber, Mikael Persbrandt, Kjell Bergquist, Lena Endre eller Mikael Nyqiust medverkar?
Hur som helst, Män som hatar kvinnor var både välspelad, hade bra och trovärdig dialog (ytterligare en sak som svenska filmer brukar sakna) och var framförallt riktigt spännande. Just det sistnämnda kan ha mycket att göra med att jag inte har läst boken och därför inte visste vad som skulle hända. Och jag kan faktiskt inte göra annat än att vara riktigt glad att jag inte läser skönlitterära böcker, som annars skulle kunna försämra, och till och med förstöra, de trevliga filmupplevelser jag får varje gång en bok filmatiseras.
"Boken är alltid bättre än filmen", lyder en klyscha som jag ogillar skaprt. Förvisso, om man till skillnad från mig vet vad som ska hända, så är det väl kanske inte så konstigt att man tycker boken är bättre om denna nu lästes först. Det som däremot gör att jag ogillar ovannämnda uttryck är att många använder det för att hävda att en bok per definition är bättre än en film. Vad fan är det om?! Hur kan endast ord vara bättre än ord plus rörliga bilder? Klart att man kan skapa sig egna bilder i huvudet och så vidare, men kan dessa bilder verkligen överträffa riktiga bilder, undrar jag? Går det att med ord beskriva så att en person sedan kan fantisera ihop det minspel Jim Carrey använder sig av i drömscenen på restaurangen i Dum & dumare? Eller kan Samuel L. Jacksons ansiktsuttryck när han i Pulp Fiction säger repliken "does he look like a bitch?" förklaras med ord? Och hade någon människa på denna jord i sitt huvud kunnat föreställa sig scenen i Rovdjuret där Arnold och ett gäng über-hårda soldater står på rad och fullkomligt manglar sönder en hel jävla djungel med de största vapnen som någonsin skådats? Svaret på samtliga frågor är; nej, no, nein, no way Jóse, no chance Lance eller vad man nu föredrar.
Går det att beskriva den blicken med ord? Don't think so...
Och om någon nu kommer och säger: "jamen, du tycker ju så här bara för att du aldrig har läst någon bok", kan jag kontra med att jag visst har läst en bok. Flera stycken. Men till och med att se ett avsnitt av tv-serien Grey's Anatomy var en schysstare och mer givande upplevelse än att läsa någon av de böckerna.
/Gurra
Jag gick till bion utan några som helst förväntningar men gick därifrån glatt överraskad av denna film som hands down måste vara en av de bättre svenska thrillers jag någonsin sett. Den gamla klyschan "den var bra för att vara svensk" stämmer verkligen då filmen trots allt innehöll en av de saker som jag stör mig mest på med svensk film, nämligen det faktum att det alltid är samma skådisar i alla filmer som görs i detta land. Har det gjorts någon svensk film de senaste 10 åren, förutom diverse komedier, där varken Peter Haber, Mikael Persbrandt, Kjell Bergquist, Lena Endre eller Mikael Nyqiust medverkar?
Hur som helst, Män som hatar kvinnor var både välspelad, hade bra och trovärdig dialog (ytterligare en sak som svenska filmer brukar sakna) och var framförallt riktigt spännande. Just det sistnämnda kan ha mycket att göra med att jag inte har läst boken och därför inte visste vad som skulle hända. Och jag kan faktiskt inte göra annat än att vara riktigt glad att jag inte läser skönlitterära böcker, som annars skulle kunna försämra, och till och med förstöra, de trevliga filmupplevelser jag får varje gång en bok filmatiseras.
"Boken är alltid bättre än filmen", lyder en klyscha som jag ogillar skaprt. Förvisso, om man till skillnad från mig vet vad som ska hända, så är det väl kanske inte så konstigt att man tycker boken är bättre om denna nu lästes först. Det som däremot gör att jag ogillar ovannämnda uttryck är att många använder det för att hävda att en bok per definition är bättre än en film. Vad fan är det om?! Hur kan endast ord vara bättre än ord plus rörliga bilder? Klart att man kan skapa sig egna bilder i huvudet och så vidare, men kan dessa bilder verkligen överträffa riktiga bilder, undrar jag? Går det att med ord beskriva så att en person sedan kan fantisera ihop det minspel Jim Carrey använder sig av i drömscenen på restaurangen i Dum & dumare? Eller kan Samuel L. Jacksons ansiktsuttryck när han i Pulp Fiction säger repliken "does he look like a bitch?" förklaras med ord? Och hade någon människa på denna jord i sitt huvud kunnat föreställa sig scenen i Rovdjuret där Arnold och ett gäng über-hårda soldater står på rad och fullkomligt manglar sönder en hel jävla djungel med de största vapnen som någonsin skådats? Svaret på samtliga frågor är; nej, no, nein, no way Jóse, no chance Lance eller vad man nu föredrar.
Går det att beskriva den blicken med ord? Don't think so...
Och om någon nu kommer och säger: "jamen, du tycker ju så här bara för att du aldrig har läst någon bok", kan jag kontra med att jag visst har läst en bok. Flera stycken. Men till och med att se ett avsnitt av tv-serien Grey's Anatomy var en schysstare och mer givande upplevelse än att läsa någon av de böckerna.
/Gurra
Min karriär som bookmaker
För en tiden skrev jag om mitt intåg på bookmaker-marknaden i och med de odds jag satte på ett antal betyg. De flesta resultaten har nu kommit in och det vore således läge att sumera hur det har gått. En kort beskrivningen för min egen del skulle kunna lyda "helt åt helvete!" medan vissa som spelat är av motsatt åsikt. Det har nämligen blivit så att nästan alla som spelat hos mig vunnit, vilket således inneburit en stor förlust för mig (hur stor vet jag dock inte än, mest för att jag inte har velat räkna efter riktigt). Den största anledningen till detta är att ett antal betyg som minst sagt skulle kunna kallas skrällar har gått in.
Först och främst satte Ålen ett VG. Det kanske inte verkar direkt förvånansvärt för gemene man att Ålen för ett sådant betyg. Men om man kollar på hans tidigare statistik ter det sig en aning märkligt. Ålen kallas trots allt för Mr. G, och har byggt sin studerandekarriär på att få flera stabila G- på praktiskt taget alla tentor och PM han gjort. Detta ser jag som beundransvärt i sig - tänk att kunna klara sig igenom något med minsta möjliga ansträngning. Man kan säga att Ålen är som ett Trelleborg i fotbollsallsvenskan som alltid tampas i botten av tabellen men som "aldrig" åker ur, fast å andra sidan sällan kommer högre än 10:a när säsongen är slut heller. För lika otroligt som det är att Trelleborg skulle bli ett topplag i Allsvenskan, lika förvånande och fel på universum är det att Ålen skulle få ett VG i Internationellt företagande 2. Men nu blev det så. Och vad kan jag säga mer än: grattis, Ålen! You lucky bastard...
Men i ärlighetens namn, ovanstående händelseutveckling är inte i närheten lika chockerande som ett annat betyg som nyligen delats ut. Jag antar att personen som det här rör inte läser denna blogg, men för säkerhets skull kan vi kalla henne Miss X. Personligen tycker jag att denna person är dum i huvudet. Nog för att hon har diverse språksvårigheter, men det är väldigt ofta som hon häver ur sig saker som får George Bush att verka smart. En del av det hon säger kan vara en direkt upprepning av det som någon annan sagt bara någon minut tidigare och hennes egna tankar är som sagt inte mycket att hänga i granen. Eftersom kursen till största delen baseras på seminarier där man sitter och diskuterar ekonomiska böcker och artiklar blir Miss X prestation allt annat än bra. Så tycker i alla fall jag och många med mig. Läraren tillhörde dock inte än dem och gav Miss X ett VG i betyg. Paralleller till Bizarro world där allt är tvärtom känns nästintill undermåliga för att beskriva detta. Ska vi blanda in Trelleborgs ärade fotbollslag igen är det ungefär som om de inte bara skulle vinna allsvenskan utan även gå till Champions league och där vinna mot Barcelona i finalen. Så otroligt tycker jag det är att denna Miss X fick VG.
Så här i efterhand kan jag sammanfatta min karriär som bookmaker som synnerligen misslyckad och troligen över. Jag var ett tag jävligt sugen på att lägga lite odds på betyg på den stundande D-uppsatsen, men efter detta tror jag att jag avstår. Fast kanske Olof kan tänka sig agera bookie igen. Vad säger du, din jävla smålänning?
/Gurra
Först och främst satte Ålen ett VG. Det kanske inte verkar direkt förvånansvärt för gemene man att Ålen för ett sådant betyg. Men om man kollar på hans tidigare statistik ter det sig en aning märkligt. Ålen kallas trots allt för Mr. G, och har byggt sin studerandekarriär på att få flera stabila G- på praktiskt taget alla tentor och PM han gjort. Detta ser jag som beundransvärt i sig - tänk att kunna klara sig igenom något med minsta möjliga ansträngning. Man kan säga att Ålen är som ett Trelleborg i fotbollsallsvenskan som alltid tampas i botten av tabellen men som "aldrig" åker ur, fast å andra sidan sällan kommer högre än 10:a när säsongen är slut heller. För lika otroligt som det är att Trelleborg skulle bli ett topplag i Allsvenskan, lika förvånande och fel på universum är det att Ålen skulle få ett VG i Internationellt företagande 2. Men nu blev det så. Och vad kan jag säga mer än: grattis, Ålen! You lucky bastard...
Men i ärlighetens namn, ovanstående händelseutveckling är inte i närheten lika chockerande som ett annat betyg som nyligen delats ut. Jag antar att personen som det här rör inte läser denna blogg, men för säkerhets skull kan vi kalla henne Miss X. Personligen tycker jag att denna person är dum i huvudet. Nog för att hon har diverse språksvårigheter, men det är väldigt ofta som hon häver ur sig saker som får George Bush att verka smart. En del av det hon säger kan vara en direkt upprepning av det som någon annan sagt bara någon minut tidigare och hennes egna tankar är som sagt inte mycket att hänga i granen. Eftersom kursen till största delen baseras på seminarier där man sitter och diskuterar ekonomiska böcker och artiklar blir Miss X prestation allt annat än bra. Så tycker i alla fall jag och många med mig. Läraren tillhörde dock inte än dem och gav Miss X ett VG i betyg. Paralleller till Bizarro world där allt är tvärtom känns nästintill undermåliga för att beskriva detta. Ska vi blanda in Trelleborgs ärade fotbollslag igen är det ungefär som om de inte bara skulle vinna allsvenskan utan även gå till Champions league och där vinna mot Barcelona i finalen. Så otroligt tycker jag det är att denna Miss X fick VG.
Så här i efterhand kan jag sammanfatta min karriär som bookmaker som synnerligen misslyckad och troligen över. Jag var ett tag jävligt sugen på att lägga lite odds på betyg på den stundande D-uppsatsen, men efter detta tror jag att jag avstår. Fast kanske Olof kan tänka sig agera bookie igen. Vad säger du, din jävla smålänning?
/Gurra
Brokeback Idre
Och så blev det då alltså ytterligare en snowboard-resa den här säsongen. Trots att jag egentligen borde ha varit hemma och pluggat och trots diverse gliringar om bögresa hit och dit, begav jag och Olof oss iväg till Idre. Det blev en resa med mycket åkning, mycket pro evolution-spelande och, som ni redan har läst, en hel del svullning. Angående det sistnämnda är det kul att så många har förvånats över hur mycket vi åt. Egentligen tycker inte jag att det var så där överdrivet mycket då det trots allt rör sig om två personer. Möjligen att cirka 100 gram chips, en minipizza och 1 liter cola i snitt per dag inte håller i längden – då finns ju risken att man blir fetare än Sollet.
Detta var första gången jag var i Idre och jag är inte riktigt säker på vad jag tycker om denna skidort. Hyfsat många och branta backar, men ack så korta. Den enda backen som var lång gick under namnet Dalarnas längtsta, även om "Dalarnas sämsta" hade varit ett mer passande namn på grund av att den var totalt platt. Är det verkligen något att skylta med, att man har en lång backe, om det nu är så att backen suger? Som att ju mer av något dåligt, desto bättre blir det - well, I don't think so! Trots de korta backarna blev det en helt okej dag med lite folk och schysst väder. Jag hann även med att testa Chocken, tydligen Sveriges brantaste backe. Och jorå, den var ganska brant. Högst upp såg man typ bara botten, och när man väl stod i själva backen var det som att stå på sidan av en väg. Med sådana förutsättningar går det att få upp en hyfsad fart om man vill. Jag ville egentligen inte det men efter ett par svängar någonstans där i mitten av backen tänkte jag att; ”äh va fan, den planar ju ut där nere – jag kan mörscha”. För att kort sammanfatta det hela: Så fort har jag aldrig åkt i hela mitt liv och så rädd har jag nog aldrig varit på en snowboard. Men helvete vilken kick det var! Totally worth it!
Dagen efter drog vi till ett ställe som heter Fjätervålen, i folkmun Fläsksvålen, som är beläget cirka två mil från Idre. Man skulle kunna säga att denna skidort med sina fåtal, men långa backar och öppna fält torde vara Sveriges svar på Österrikiska Sportgastein. Tyvärr fanns det ingen möjlighet att utnyttja de där öppna fälten för offpist-åkning då all snö mer eller mindre hade blåst bort. Men jävlar vilka möjligheter det kan finnas där för offpist-åkning om förhållandena är dem rätta.
Dagarna i Fjätervålen – vi spenderade båda resterande dagar där – var annars riktigt bra. Framförallt andra och tillika sista dagen sken solen som aldrig förr medan jag och Olof åkte runt i backarna, alternativt hängde i solen. Denna dag lyckades även Olof slå sitt personliga fartrekord på en snowboard. Problemet var bara att han gjorde det över en stor kulle i backen och kunde därför även notera sin största vurpa, i vilken han enligt egen utsago rullade runt ex antal meter och slog i både huvudet och ryggen i den hårda pisten flera gånger. Som tur var hade Olof både ryggskydd och hjälm på sig, vilket gjorde att han klarade sig oskadd. Hans bräda däremot fick en liten törn då ena spännet på hans bindning bokstavligt talat slets av, vilket säger en del om hur stor crash det var.
Som en liten summering kan jag bara säga att jag återigen gjort en mycket gemytlig snowboard-resa. Här nedan följer lite bilder.
Detta var första gången jag var i Idre och jag är inte riktigt säker på vad jag tycker om denna skidort. Hyfsat många och branta backar, men ack så korta. Den enda backen som var lång gick under namnet Dalarnas längtsta, även om "Dalarnas sämsta" hade varit ett mer passande namn på grund av att den var totalt platt. Är det verkligen något att skylta med, att man har en lång backe, om det nu är så att backen suger? Som att ju mer av något dåligt, desto bättre blir det - well, I don't think so! Trots de korta backarna blev det en helt okej dag med lite folk och schysst väder. Jag hann även med att testa Chocken, tydligen Sveriges brantaste backe. Och jorå, den var ganska brant. Högst upp såg man typ bara botten, och när man väl stod i själva backen var det som att stå på sidan av en väg. Med sådana förutsättningar går det att få upp en hyfsad fart om man vill. Jag ville egentligen inte det men efter ett par svängar någonstans där i mitten av backen tänkte jag att; ”äh va fan, den planar ju ut där nere – jag kan mörscha”. För att kort sammanfatta det hela: Så fort har jag aldrig åkt i hela mitt liv och så rädd har jag nog aldrig varit på en snowboard. Men helvete vilken kick det var! Totally worth it!
Dagen efter drog vi till ett ställe som heter Fjätervålen, i folkmun Fläsksvålen, som är beläget cirka två mil från Idre. Man skulle kunna säga att denna skidort med sina fåtal, men långa backar och öppna fält torde vara Sveriges svar på Österrikiska Sportgastein. Tyvärr fanns det ingen möjlighet att utnyttja de där öppna fälten för offpist-åkning då all snö mer eller mindre hade blåst bort. Men jävlar vilka möjligheter det kan finnas där för offpist-åkning om förhållandena är dem rätta.
Dagarna i Fjätervålen – vi spenderade båda resterande dagar där – var annars riktigt bra. Framförallt andra och tillika sista dagen sken solen som aldrig förr medan jag och Olof åkte runt i backarna, alternativt hängde i solen. Denna dag lyckades även Olof slå sitt personliga fartrekord på en snowboard. Problemet var bara att han gjorde det över en stor kulle i backen och kunde därför även notera sin största vurpa, i vilken han enligt egen utsago rullade runt ex antal meter och slog i både huvudet och ryggen i den hårda pisten flera gånger. Som tur var hade Olof både ryggskydd och hjälm på sig, vilket gjorde att han klarade sig oskadd. Hans bräda däremot fick en liten törn då ena spännet på hans bindning bokstavligt talat slets av, vilket säger en del om hur stor crash det var.
Som en liten summering kan jag bara säga att jag återigen gjort en mycket gemytlig snowboard-resa. Här nedan följer lite bilder.
Du är vad du svullar
Under tre dagar i Idre har jag och Olof tillsammans stoppat i oss:
6 st Grandiosa minipizzor
2 st Grandiosa fryspizzor, modell större
12 mackor med philadelphiaost och salami
6 dubbelmackor med philadelphiaost och vinmarinerad rostbiff
5 liter Coca-cola
2 gigantisk portioner spagetti och köttfärssås
2 lika gigantiska portioner spagetti och chorizoröra
2 Kabanoss med bröd
2 paket Digestive chocholate bars á 6 bars/paket
12 öl
1 påse grillchips
1 rör med Pringles
2 koppar kaffe
2 liter varm choklad
1 paket tunnbröd
10 hotdogs
En längre och mer detaljerad summering av resan kommer inom kort.
/Gurra
6 st Grandiosa minipizzor
2 st Grandiosa fryspizzor, modell större
12 mackor med philadelphiaost och salami
6 dubbelmackor med philadelphiaost och vinmarinerad rostbiff
5 liter Coca-cola
2 gigantisk portioner spagetti och köttfärssås
2 lika gigantiska portioner spagetti och chorizoröra
2 Kabanoss med bröd
2 paket Digestive chocholate bars á 6 bars/paket
12 öl
1 påse grillchips
1 rör med Pringles
2 koppar kaffe
2 liter varm choklad
1 paket tunnbröd
10 hotdogs
En längre och mer detaljerad summering av resan kommer inom kort.
/Gurra
